Dans + Film + Skola – lärande genom kreativa processer

Film i skolan

Mötesplats för barnkulturs senaste föredrag presenterades ett dansfilmsprojekt som genomfördes våren 2013 med elever i årskurs 5 på Sticklinge skola, Lidingö. Initiativet togs av läraren Kädi Reemets, som ville ge barnen möjlighet att arbeta ämnesintegrerat och knyta samman ämnen som religion, dans/idrott, bild och svenska. Skapande skola gjorde projektet möjligt, och under fyra intensiva heldagar fick barnen – efter grundlig förberedelse – vägledning av danspedagogen och koreografen Amanda Norlander och filmpedagogen Helene Berg i att skapa sin egen dansfilm.

Bild ur filmen. Foto: Helene Berg

 

Utgångspunkten var religionsämnet, där eleverna fick arbeta med livsfrågor belysta ur olika perspektiv. Skapelseberättelsen lästes och diskuterades, för att sedan jämföras med evolutionen och studier både ute i naturen och i konstens värld. Syftet var att eleverna skulle få en grund från vilken de sedan kunde uttrycka sina tankar kring frågor om livets uppkomst, människans uppgift på jorden och naturens olika element. Kädi Reemets menar att genom att förstå och reflektera kring livet och olika livsvillkor, får man också en större förståelse för olika kulturer och människors olika förutsättningar. Genom att kombinera dans, musik, bild, elevernas egna texter och filmmediet skapas en möjlighet att uttrycka sig på ett varierat sätt, där alla kan bidra. Förutom de praktisk-estetiska läroprocesserna och det ämnesintegrerade arbetssättet, som båda har stöd i läroplanen, så övas såväl individuellt skapande som grupprocesser i den här typen av projekt.

 

64 elever i tre klasser deltog i projektet. Under förberedelserna arbetade man med skapelseberättelsen, med att gå ut i naturen för att observera och undersöka, och i bildämnet studerades exempelvis Chagalls religiösa måleri och land art där man jobbar med naturens egna resurser som sand, sten och trä för att skapa konst. I detta vävdes också tankar och teorier om hållbarhet och miljötänkande in. Detta skapade ett komplext pedagogiskt sammanhang, och fungerade som inspiration till elevernas eget skapande.

Foto: Kädi Reemets

 

I den kreativa fasen fick eleverna skriva egna texter kring frågor som Vad gör jag här? Hur ser livet på jorden ut? och Vad är mitt uppdrag på jorden? Till detta skapades bilder, och under Amanda Norlanders ledning fick eleverna sedan arbeta fram sitt eget dansuttryck för att illustrera sina ord. Dansen filmades mot green screen, och filmpedagogen och filmaren Helene Berg klippte och redigerade filmen där elevernas egna bildarbeten och animationer de skapat med hjälp av naturmaterial som sand och vatten blev bakgrund och scenografi.

Foto: Kädi Reemets

 

Amanda Norlander berättar att en del elever var övertygade om att de inte kunde dansa, för att de hade tydliga förhandsuppfattningar av vad dans är och ska vara. Men genom att arbeta med det gemensamma målet att skapa en dansfilm utifrån improvisation där alla kunde medverka enligt sina egna förutsättningar, fick eleverna förståelse för att i dans finns det inte rätt och fel. Möjligheterna är oändliga när man arbetar med fri kroppslig association, och eleverna upptäckte att vi alla kan dansa.

 

Filmaren och filmpedagogen Helene Berg arbetade med ”kameran som öga och öra”, vilket innebär att eleverna får en insikt i att kameran både ser och hör. Detta ledde till automatisk koncentration och fokus vid inspelningsmomenten. Rörelserna hade tränats innan, och vikten av att samordna sina insatser då kameran gick igång blev tydlig för eleverna. Poängen är att film inte bara ska föreviga, säger Helene Berg, utan också ska förstås som tekniskt medium och visa på konstnärliga möjligheter.

 

Läraren Kädi Reemets påpekar att när man gör ett sådant här projekt så får eleverna syn på resultatet, på varandra och på att man kan lära sig på olika sätt. Det blir en större upplevelse än ”vanlig” undervisning, vilket kan bidra till att kunskaperna djupnar och stannar kvar. Att kunna visa upp en film och få feedback från kamrater, lärare och föräldrar är en viktig del, och det synliggör också lärandet för föräldrarna, som inte alltid vet exakt vad barnen sysslar med i skolan.

Kädi Reemets menar att den är typen av arbeten kan stimulera till en pedagogisk diskussion på skolan, vilket i förlängningen kommer eleverna till gagn då det inspirerar och utvecklar lärandet. Det krävs att någon vågar ta initiativ till kulturprojekt i skolan, och att man utvärderar och sammanfattar projekten tillsammans med eleverna – efterarbete är viktigt för att de ska förstå hur och varför lärandet sker. Att få till ett bra samarbete mellan lärare och kulturpedagoger är också avgörande, och det löser man genom god planering och öppen dialog innan man drar igång projektet. På så sätt kan skolans och kulturens världar mötas och berika varandra, och idén dans + film + skola = sant kan bli en ekvation som går ihop.

 

Text & redaktion: Maria Katerine Larsson

Skriv ut